söndag 25 januari 2015

Cross country, fest och tävling

Så var det dags för Uplands School årliga Cross country tävling i lördags. Kl 7:30 var det registrering och Lillie (year 2) var först ut kl 8. De springer 1 km och denna gång blev det en hedrande 5 :e plats men lillskruttan var mycket missnöjd då hon kom trea förra året. Det gick snabbt över som tur var. 

Näst på tur var Leo (year 8) där han hade titel att försvara och det lyckades han med, 1:a igen. Medalj ceremoni sker på skolan nästa vecka. 
Alex (year 10) sprang sist och tillsammans med föräldrarna och detta År deltog både jag och Andreas. Alex förbättrade sitt resultat från en 8:e plats förra året till en 4:e plats, Andreas försvarade första platsen och jag lyckades ta mig runt , fortfarande vid liv.


Kvällen tillbringades på stranden då Nathan och Laurel bjöd på fest, de fyller samma dag så de hade anordnat knytkalas och en del roliga lekar för stora och små. Mycket trevligt!


På söndagen var det dags för ett 10 km lopp som Bootcamp anordnat och Andreas lyckades bra där med, en silvermedalj av 53 personer. 

torsdag 8 januari 2015

Christchurch - final destination

Nu har vi kommit till Christchurch där vi har tillbringat våra två sista dagar på hotell. Husbilen är återlämnad och det har varit ett utmärkt sätt att ta sig runt i NZ.
Christchurch är mest känd för sina parker och Vi har hängt en hel del i Hagleys Park som är den största av dom med lekparker, botaniska trädgården, tennisplaner etc. 

2011 var det en stor jordbävning här som orsakade stor förödelse och där 185 människor dog och tusentals skadades lindrigt. Än idag kan man se många byggnader som är avspärrade och väntar på reparation. Tydligen har det tagit så lång tid för försäkringsbolagen att reda ut hur de ska kompensera ägarna, men nu är det löst och man har påbörjat sakteligen återuppbyggnadet. 

Nu är vår resa slut och vi har fått många fina minnen och upplevelser härifrån. Nedan kan ni se på bilderna hur vi har åkt   och det har blivit många mil.

Nordön - 8 dagar 


Sydön - 11 dagar med husbil plus 2 dagar på hotell 

Hej då NZ!!




måndag 5 januari 2015

Sydön - mer pingviner, valsafari

Efter Dunedin åkte vi vidare norrut mot staden Oamaru där vi skulle titta på blåa pingviner. När det är skymning/ sen kväll så kommer de tillbaka efter en hel dag i havet till sina nästen. Denna pingvin art är sociala och inte direkt jätterädda för oss människor och är alltid i flock. Vi väntade i en timma innan vi fick se dom och hur de kom upp och gick över gatan för att komma till sina nästen, klockan var runt 22:15. Det blir mörkt runt 22 tiden här.

Dagen efter fortsatte vi vår väg norrut mot Kaikoura och på eftermiddagen så fick vi äntligen göra det eftertraktade valsafarit. Vi fick se delfiner, albatross, sälar och 2 st valar. En av valarna är en stor hane vid namn Tiaki som återkommit till dessa vatten i 25 år. Innan han kom hit för en månad sedan fanns 8 andra han valar men nu är det nästan inga kvar då detta är hans revir. De parar sig i tropikerna och där stannar de flesta av honorna hela sina liv. När valungen blir runt 13 år simmar killarna iväg mot dessa vatten här för att äta och bli så stora de kan bli. När de är ca 40-45 år återvänder de till parningsplatsen och utmanar ledaren och har de tur vinner han och får då para sig med alla honorna i det området. Misslyckas han får han återvända och äta mera och återkomma senare. Det var helhäftigt!

Sydön - pingviner

Efter Frans Josef åkte vi söderut till Queenstown som ligger inåt landet. Vi campade vid Lake Hayes som var en liten bit utanför staden. En sötvatten sjö, väldigt vackert.

Vi åkte ner till centrum och gick runt lite för att på eftermiddagen åka till bungyjump stället. Det var här bungyjump startades säger man. Lite orutinerat av oss att inte boka innan för när vi kom dit var det fullbokat och observera de tar 250 personer om dagen!! Högsäsong som de sa till oss. Så det blev inget bungyjump men så här såg stället ut iallafall.

Istället styrde vi kosan mot staden Dunedin där vi ska se den sällsynta gulögda pingvinen som är den enda anti -sociala pingvinen av de alla och endast finns här på NZ. Den är utrotnings hotad och man har reserverat en bit land där de får vara ifred och föröka sig. Idag har man 8 nästen med 6 "bebisar" i och de har grävt diken runt som man får gå i för att kunna komma de nära. Endast 25% överlever och kommer tillbaka.
Svårt att få närbild men hoppas ni kan se den

Sedan fick vi komma riktigt nära två ungar som om 6 v ska lämna boet och klara sig själva, de är bruna och håller på att ändra fjädrarna innan det är dags.

Efter besöket passade vi på att relaxa lite på stranden.

torsdag 1 januari 2015

Mera Sydön.... Frans Josef glaciär

Det blåste 30-40 knop på sjön så val safari turerna var inställda de kommande två dagarna så vi valde att åka vidare för att förhoppningsvis om vi får tid ta detta i slutet på resan istället.
Vi körde vidare till Hanmer Springs där man har thermal springs med massor av olika pooler med olika temperaturer i och olika mineraler och sulfater i. I en pool luktade det ruttna ägg och svart aska bitar flöt omkring men det var varmt och väldigt populärt. Man fick inte doppa huvudet under vattnet av någon okänd anledning, vissa sa att det inte var bra för näs slemhinnorna ..... 
Här fanns även lite vattenrutschkanor att roa sig i. 
Vi spenderade ett par timmar här på nyårsafton och åkte sedan till en camping plats, vi fick se lite nyårsraketer iallafall.
Dagen efter tog vi en långkörare och åkte många många mil för att komma ner till Frans Josef glaciären. Vi sov natten på camping och vaknade upp till denna vy,

Det var en kall natt så vi behövde använda  värmaren i husbilen. 
Dagen efter åkte vi till glaciären och sedan fick man gå ca 45 min för att komma endast 250 m framför den. För att få komma upp till den behövde man boka turer och det var åldersbegränsat och  tyvärr klarade vi inte det då de krävde 18 år på vissa och från 8 år på andra. Detta är den enda glaciären som möter regnskog och det var väldigt vackert. 
På väg upp 

Lite vattenfall på vägen

Själva glaciärens början, tyvärr blir den mindre och mindre för varje år och pga av säkerhet fick man inte gå närmare.