Sydön

När vi åkte av färjan mellan Wellington och Picton så fortsatte vi norrut mot Nelson som är staden med flest soltimmar samt så är det NZ mittpunkt här. 

Vi stannade på en camping plats och dagen efter åkte vi till Happy Valley adventures där vi testade att åka Skywire mellan två bergstoppar i 90 km/h och som är världens längsta/största. På vägen upp till bergstoppen stannade vi vid ett särskilt träd som heter Matai och växer bara i detta område. Ett träd som växer oerhört långsamt och det finns hon och han träd för att fortplanta sig. Ett träd som tyvärr ruttnat sönder var 2000 år gammalt och 55 m högt och gick sönder i påskas. Nu fanns endast han trädet kvar på 27 m och "bara" 1300 år. Dessa träd samlar upp vattnet och i deras "vener" ombildas det till sav/ alkohol. Så när skogshuggarna skulle fälla trädet tog det 5 dgr eftersom de blev för fulla. Så regeringen införde att man bara fick fälla på fredagar och därför kallas även trädet för "Friday tree" så arbetarna kunde komma tillbaka nyktra på måndagen igen. Fick inte till någon bra bild tyvärr...

Här är iallafall några Skywire bilder, vi fick låna jackor,glasögon och mössan :-).

De var väldigt imponerade att Lillie vågade åka. Jag fick åka med några andra då det var Max 4 st per ggr. Vår guide vi hade var Alex från Norrtälje som jobbat här i 3 mån.

Efter det började vår färd söderut 

ner mot Kaikoura där valsafari väntar, hoppas vi. Det var kul att åka då landskapet varierade rejält.

Från böljande gröna kullar på Nordön till karga och torra kullar hör på Sydön. Här finns högre berg och vi kunde se snö på bergstopparna. 

Längs kustremsan var det väldigt vackert och vi stannade till så vi kunde bada i Stilla havet (Pacific ocean) där temperaturen är runt 13-14 grader. 

Vi åkte lite till och fick plötsligt se sälar på stenarna och var bara tvungna att stanna.

Andra som var där hade sett sälungar och ropade till oss för att komma att se.

De hade även dykt och tagit upp Paua snäcka som är en variant som bara finns i NZ och anses vara en delikatess. Den kallas "havets opaler". Ett annat namn för denna är abalone snäcka och skalet är jättevackert och säljs som smycksouvenirer. Eftersom de är så eftertraktade så har man infört kvoteringssystem och man får endast fiska 6 st per person. De visade hur man "rensade" den och vi fick 2 st att testa och äta och behålla dess skal, superroligt! Så ikväll ska dessa tillagas!

Slutet på Nordön

Vi fortsatte vår färd söderut mot Martinborough och vi svängde in på en camping för att göra lite lunch. Vi stannade lite längre än vad vi trodde för några campare hade med sig en massa hundar och hundvalpar. Var inte lätt att slita iväg barnen därifrån vill jag lova. 

Bredvid campingen rann en Bäck och vi var tvungna att svalka oss lite

Vi åkte längs NZ wine trail och stannade till i Martinborough som är känd för sina vingårdar. 

Som vanligt träffade Lillie kompisar hon lekte med och hon fick flyga drake för första gången och var riktigt duktig på det. 

Vi besökte en vingård iallafall som heter 

Margrain Wineyard där vi fick provsmaka en hel del olika viner och köpte tillslut en flaska. 

 

Sedan nådde vi slutet på vår resa genom Nordön, huvudstaden Wellington. Vi gick runt lite och det var en annorlunda huvudstad tycker vi, väldigt lugnt och inte så mycket folk. Vi passade på att gå på bio, det passade ju bra att se nya Hobbit filmen när vi är i NZ och besökt Hobbiton.

Lillie, Andreas och jag såg på filmen Paddington. Vi får se Hobbit filmen en annan gång. 

Vi sov på en freedom camping nära färjeterminalen dvs på en parkering men det funkade det med. 

Hej då Nordön och Hej Sydön! 

Mera Nordön....

Vi styrde kosan mot östkusten och halvön Mahia och på vägen dit åkte vi igenom det vackra naturreservatet Te Urewera. Det var nästan bara grusvägar och som ringlade sig upp och ner för bergen och ibland var man inte så säker på hur det skulle gå om man fick möte. Vi träffade ett NZ par på campingen på kvällen och när de fick höra att vi kört vår husbil igenom där blev de nästan chockade :-). Det stod ju bara skyltar att fordon längre än 10,66 m var förbjudna att åka där och vår husbil är bara dryga 7 m. Tur Andreas är van att köra brandbil hemma! Oavsett så var det fantastisk natur och mäktiga vyer.

På kvällen kom vi fram till campingen på Mahia. Andreas hade kört med sitt fönster öppet längs med grusvägarna så tänk er allt fint damm som kommit in i husbilen , så det första vi fick göra var att stor städa den.

Dagen efter tog vi det lugnt och hängde lite på stranden, det var väldigt blåsigt och lite kallt så något badande blev det inte.

Det börjar bli dags att ta oss mot Wellington då färjan går därifrån till Sydön så vi åkte till staden Napier och sedan till Hastings där vi stannade för natten.

Napuer, observera att stolpen var meningen att vars mitt i bilden he he he

Hastings camping

Nästa morgon fortsatte vi söderut och åkte förbi en skandinavisk bosättning som heter Dannervirke där 1872 kom danska och norska familjer för att bli bönder. Så runt hela staden var det vikinga inspirerat och skandinaviska gatunamn.

Nord ön

Efter Hobbiton åkte vi till Mt Maungani där vi bodde på Fernland Camping. Ett mysigt ställe i en dal där de hade mineralvatten från underjordiska källor från berget som var alltid tempererat runt 35 -38 grader och som byttes ut varje timma. 

På julafton styrde vi vår kosa mot Rotorua som är känt för att många Maorier bor där. På vägen dit råkade vi passera Kiwi frukt landet och var bara tvungna att stanna till.

Vi fick lära oss att Kiwin kommer från början från Kina, men att den blivit så stor i NZ pga förutsättningarna att odla Kiwin är enormt bra i detta klimatet. 

Träden blommar i oktober för att bli små kart nu i dec/jan och klara för skördning i April/maj. Man kan plocka Kiwin lite tidigare och förvara de i ca 10 mån innan de blir ätbara och därför kan de exportera som de gör.

Väl i Rotorua så kom vi lite försent för att se själva showen hur de dansar ( jul öppettider ställer till det) men vi kunde iallafall få en liten inblick om hur de lever. En känd sådan by är Whakarewarewa som är NZ enda Maori by och har varit en turistattraktion i över hundra år. 

Eftersom allt skulle vara stängt då de firar jul den 25:e så fanns bara Wai-o-tapu thermal wonderland öppet halvdag så vi åkte dit och campade nära entrén. De patrullerande vakterna sa att det var ok att vi stod på en gräsplätt vid skogskanten. 

Vi gick in i skogen och efter en liten stund upptäckte vi detta;

Spännande. Vi gick tillbaka till husbilen men killarna ville upptäcka mer i skogen men fick lova att inte vara vid "sjön" som man kunde se hade varmt vatten. Efter ett tag misstänkte vi att de iallafall gått dit och Andreas gick för att leta efter dom. Ja, de var ju inte precis där men de hade hittat en annan liten sjö med en "strand" på som de hoppade till. Dock var det ingen "strand" utan lera så de sjönk ner till midjan innan de lyckades ta sig upp. När Andreas fick syn på dem var de i full fart att ta sig upp och Leo tappade ena sin flipflop. Hem och tvätta av dom all lera och en välförtjänt utskällning om vad som kunde ha hänt. Sådana lerpölar kan vara 20 m djupa och vara upp till 300 grader varma.

Nästa dag så besökte vi detta vulkaniska/geyser område under kontrollerade former. 

Vi fick se hur geyser "Lady Knox" fick utbrott

 

Och sedan fick man gå runt och se hur de olika mineraler och sulfater från jorden tillsammans med värme ger olika färger på vattnet.

 Under detta område är det ett system av vatten strömmar som värms upp av magma och temperaturen på vattnet varierar mellan 80- 300 grader. Man fick inte röka i parken! 

Nya Zeeland- Auckland m.m

Då var vi framme i Aukland och första natten bodde vi på hotell för att dagen efter hämta ut husbilen. 

Vi åkte direkt till mataffär för att bunkra upp med mat. Nedan ser ni vårt hem de kommande 19 dagarna.

 

Vi valde att inte stanna i Aukland utan åkte direkt Coromandel halvön. Vi körde inte så länge utan stannade till vid staden Tairua där vi tog in på en privat camping för natten. Lite kvällsbad innan middagen.

Dagen efter fortsatte vi köra mot Hot Water beach som ligger i närheten av Whenuakite, en fantastisk strand där varmt vatten från vulkaniska källor kom upp i havsvattnet. Man hyrde en spade och grävde lite och vips hade man vatten med temperatur mellan 60-94 grader. Gällde att mixa med havsvattnet för att få till rätt temperatur.

På eftermiddagen åkte vi vidare runt själva halvön och det var 

fantastiskt fint.

Vi körde ända ner mot Waikato och övernattade bredvid hobbiton hemma hos en privat person som hade plats till billigt pris. Hobbiton ligger nära staden Matamara. Fantastiska vyer att vakna upp till och det var jätteroligt att få en guidad tur runt i hobbiton om hur filminspelningen gått till och lite roliga historier runt det hela. 

Hobbiton

Bilbo's och Frodo's hus

Lillie träffade en svensk tjej vid namn Malou och de höll ihop hela turen!